Allmänt om Arholma skärgård

Arholma tillhör Norrtälje kommun och är omkring fem kilometer lång och nästan två kilometer bred. Det är en av de nordligaste öarna i Stockholms skärgård och öns symbol den röda och vita båken är ett välkänt sjömärke. Till Arholma går båttrafik året runt och replipunkt för ön är Simpnäs. Därifrån tar båten omkring 10–15 min. Här bor runt 50 bofasta varav majoriteten är män. Mindre än 35 procent av de bofasta är kvinnor och medelåldern är hög, runt 65 år.

Största markägaren på Arholma är Skärgårdsstiftelsen, som äger omkring en fjärdedel av öns mark. I nordväst finns mycket av Arholmas bebyggelse och service samlad, här ligger bland annat ångbåtsbryggan, affären och Arholma by, som är en av de mest ursprungliga bevarade byarna i Stockholms skärgård.

Likt situationen på många andra skärgårdsöar ökar invånarantalet under sommarhalvåret, när fritidsboende kommer ut till sina fritidshus. På Arholma finns omkring 117 fritidshus, med fritidshus avses byggnad klassad som småhus där det saknas folkbokförd befolkning. På somrarna brukar ön besökas av runt 600 sommargäster.

Arholma är en del av en större ö-grupp där andra öar med bebyggda fastigheter som ingår är Krokholmen, Ovanskär, Flåten, Isskär, Änglaskär, Viberön, Långören, Kalvholmen, Stridsholmen, Idö, Kasken, Kaskören och Käringön. Arholma har även ett nära samarbete med Björkö på fastlandet.

Förr i tiden

På Arholma bosatte sig folk troligen första gången under 1600-talet och förr i tiden livnärde sig ö-borna på sjöfarande och lotsning, jakt, fiske och jordbruk. Lotsningsverksamheten var som störst under 1700-talet och under denna tid, 1768, fördes Arholma båk upp som lotsutkik. Från denna punkt spanade kvinnorna efter sina män och söner när de skulle vända hem efter bortavaro på sjön.

Under 1800-talet började ö-borna bygga egna fartyg varav flertalet placerades i Österhamn. Många av de tidigare bönderna blev under denna tid välbeställda skeppare och lät bygga hus med övervåningar för att visa sin status. Flera av husen som byggdes gjordes med tiden om till pensionat och Arholma kom därefter att bli känt för sin pensionatsverksamhet. Det fanns ett flertal pensionat på ön med namn som Södergård, Östhammars och Havsbaden som lockade tusentals stockholmare varje år.

Pensionatsverksamheten var stor fram till 1950-talet och under 1960-talet stängde det sista pensionatet. Omkring denna tid, närmare bestämt 1963, gjorde Skärgårdsstiftelsen sitt första markförvärv på ön med målet att vårda naturen genom skogsbruk. Därefter tog turismen fart på nytt och idag livnär sig många fastboende på turism.