Natur och vatten

Odlingslandskapet på Arholma utgörs av en mosaik av åkrar, strandängar, hagmarker och tidigare slåttermarker. Utmärkande är strandängarna och det stora inslaget av lövträd. De senare växer främst på gammal ängsmark och utgörs idag av lundar med välutvecklad lundflora.

Naturreservat

Delar av Arholma omfattas av naturreservatet Arholma-Idö naturreservat. Reservatet är bildat 1965, utvidgat 1978 och 2015 och Skärgårdsstiftelsen är reservatsförvaltare.

I reservatet finns värdefulla marina naturtyper. Framförallt olika typer av grundområden som inkluderar allt från vågexponerade platser mot norr och öster till mer skyddade platser mellan öarna och de större havsvikarna mot söder. I området finns bl.a. mjuka lerbottnar, hällar samt ett stort inslag av sandiga bottnar. Miljöerna ger goda förutsättningar för vattenlevande kärlväxter och kransalger och är viktiga lek- och uppväxtplatser för fisk.

Växt- och djurlivet är rikt med förekomst av flera skyddsvärda arter. Särskilt artrika är lundmiljöerna, som både hyser en fin kärlväxtflora och dessutom en mycket artrik svampflora. Gamla, luckiga skogar med gott om död ved utgör ett karaktäristiskt inslag i reservatet. Flera av skogsområdena är att betrakta som välutvecklade naturskogar. Det restaurerade kulturlandskapet på sydöstra Arholma är ett av norra länets mest artrika och skyddsvärda. Arholma hyser även en artrik fågelfauna, med förekomst av många arter av häckande rovfåglar.

Riksintressen

Med hänsyn till kust- och skärgårdsområdets samlade natur- och kulturvärden omfattas Arholma av riksintresse enligt 4 kap. 1-2 och 4 §§ MB. Bestämmelserna syftar till att värna det värdefulla kust- och skärgårdslandskapet med sina unika natur- och kulturvärden. De har särskilt stora värden för friluftsliv och turism.

Därutöver omfattas området av riksintresse för såväl friluftslivet (Stockholms skärgård, yttre delen) som naturvården (Stockholms skärgård; Arholma – Söderarm) enligt 3 kap. 6 § MB. Ytterskärgården intar som helhet en särställning i länets natur. Det största värdet för friluftslivet ligger i den goda tillgången på naturhamnar och de mycket höga naturvärdena. Ytterskärgårdens mosaik av öar, kobbar och skär ger praktiskt taget outtömliga möjligheter för båtlivet, men även för fiske, kanoting och naturstudier. Stora delar av värdet för friluftslivet ligger i att kunna finna ”orörd” natur utan särskilda friluftsanläggningar. Arholma-området har utomordentligt stora värden och artförekomsten och artsammansättningen är mycket varierad. Landskapet präglas av slipade klippor, en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Arholma och näraliggande öar utgör ett omväxlande kulturbetonat skärgårdslandskap och ett attraktivt utflyktsmål.

Inom strandområdet på nordvästra Arholma har Skogsstyrelsen pekat ut en barrblandskog med naturvärden. I princip hela det berörda området har höga naturvärden enligt planeringsunderlaget om kustens strandområden.

Hela Arholma omfattas även av ett område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB (Arholma). Skärgårdsmiljön med byn Arholma har utgjort en av de nordligaste utposterna i Stockholms skärgård efter farleden norrut, med en sammansatt ekonomi baserad på jordbruk, sjöfart och fiske. Området omtalas redan på medeltiden. De aktuella strandavsnitten på nordöstra Arholma ingår delvis som en del av det tidigare omnämnda naturreservatet Arholma-Idö. Inom strandområdets nordöstligaste delar finns sjöar och andra områden med olika naturtyper som bedömts ha högt naturvärde enligt planeringsunderlaget om kustens strandområden. Ett av områdena på östra Arholma, nordväst om ön Villösan, ingår i Arholma-Idö naturreservat och det andra omfattas nästan i sin helhet av en nyckelbiotop i form av en barrskog/barrnaturskog med rikligt med död ved, ymnigt mosstäcke och kulturhistoriska värden. I det sistnämnda området finns det planer på att inrätta ett naturreservat.

Hela Arholma med intilliggande öar omfattas även av landskapsbildskydd. Det finns flertal skyddsvärda träd på sydöstra udden liksom i mitten av ön vid bebyggelsen.

Fornlämningar och lämningar

På Arholma och de kringliggande öarna finns flera kulturhistoriska lämningar, vilka visas i kartan ovan. Lämningarna är inventerade av Riksantikvarieämbetet och i vissa fall av Statens maritima museer.

Vatten och avlopp

Det är enskilda brunnar som försörjer ön med dricksvatten och det råder ingen tillståndsplikt för att borra egna brunnar. Kommunalt avlopp saknas. I stället finns enskilda reningsverk vilka det råder tillståndsplikt för, tillstånd krävs för att inrätta en avloppsanläggning (WC och/eller BDT), ansluta en vattentoalett till en befintlig anläggning och vanligtvis för att ändra på en anläggning som redan finns.

Sophämtning av hushållssopor sker av Norrtälje kommun enligt olika individuella avtal. Det kommer en grovsopsfärja vid två tillfällen under sommartid varje år samt en färja med farligt gods vartannat år. Ön har även en återvinningsstation som Intresseförening sköter på uppdrag av FTI.

Strandskydd

Arholma omfattas både av generellt och utvidgat strandskydd. Den norra och nordöstra delen av Arholma omfattas av utvidgat strandskydd och på övriga delar av ön råder det generellt strandskydd.

Det generella strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd och det utvidgade omfattar land- och vattenområdet intill 300 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och långsiktigt bevara goda livsmiljöer för växt- och djurlivet på land och i vatten. Allmänhetens tillgång till stränderna är av stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Övergången mellan land och vatten är också betydelsefull för en rad olika livsmiljöer som många arter är beroende av. Vissa bottnar kan exempelvis vara värdefulla miljöer som lek- och uppväxtområden för fiskar och andra organismer.

Marinbiologi

Arholma med dess närliggande östra öar och skär har flera grundområden och helt eller delvis avsnörda laguner och flader så som Änglaskärsfladen, Sissöfladen och Viberöfladen. Sissöfladen inventerades 2016 inom Länsstyrelsen projekt ”Grunda vikar” då den utgör en grund och skyddad vik där det bland annat finns känsliga kransalger. Teoretiskt sätt byts vikens vatten ut var tredje dag. De grunda och våg och vindskyddande området värms upp fortare på våren och det varma vattnet gynnar bland annat reproduktionen av abborre och gädda. I grundområden finns de bästa förutsättningarna för undervattensvegetation där det ringa djupet möjliggör att solljuset tränger ner till botten. Vegetationen bildar uppväxtmiljöer för fiskar och andra vattenlevande djur och möjliggör för till exempel att abborren kan sätta fast sina ägg på blad. Skyddade vikar ger en speciell vegetation som är känslig för vågsvall och störningar så som muddring och bryggor. I mer vågexponerade områden med hårdbotten kan det finnas blåstång som också är av stort värde för växter och djur.

Arholmas stränder är till störst del grunda. Kustzonerna och grunda vikar har också en mycket viktig roll för att rena vattnet från föroreningar som kommer från land och luft, vilket blir allt viktigare med en ökande befolkning. Vattenväxter hjälper till att omvandla näringsämnet kväve till ofarlig gas och med att fastlägga kol i botten från luftens koldioxid.

De grunda skyddade vikarna är viktiga för fiskereproduktionen både lokalt och regionalt, då sådana lokaler är utsatta för en allt hårdare påverkan från mänskliga aktiviteter. Aktiviteter så som muddring, båttrafik och bryggor kombinerat med övergödning och grumligt vatten gör det svårt för livet under ytan. Kanaler som muddras för att tillåta båttrafik försämrar miljön då störningar i form av båttrafik hindrar känslig vegetation från att få fäste, vattenomsättningen ändras och vattnet riskerar att bli kallare och med landhöjningen riskerar instängda grundområden helt att torka ut då ingen tröskel finns kvar som håller kvar vattnet som kommer från land.

Data som presenteras i kartorna över uppväxt- och lekområden för fisk är tagen från BALANCE-modellen. Utfallet från modellen visar att Stockholms skärgård har mycket goda grundläggande förutsättningar för rekrytering av abborre och gädda.

I BALANCE (Baltic sea management – Nature Conservation and sustainable development of the Ecosystem through spatial planning) har organisationer, myndigheter, forskare med flera samverkat i syfte att ta fram verktyg för ett långsiktigt hållbart nyttjande och förvaltning av fiskbestånd i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

Variablerna som lagts in i modellen för att hitta lek- och uppväxtområden är djup, siktdjup och vågexponering. Modellens syfte är att visa fiskars rekrytering baserat på miljökrav för att se var i skärgården lek- och uppväxtområden kan finnas.