Natur och vatten

På Gällnö är landskapet tyst och lantligt. Här finns mycket vacker och blandad natur med klippor, ängar och skog. Jordbruksmarken har bibehållits och ängarna hålls öppna genom bete.

Naturreservat

Naturreservatet Gällnö består av sex delområden, fem på Gällnö och ett som omfattar ön Västerholmen. Det gamla beslutet från 1978 har uppdaterats i början av 2017 med en utvidgning, nytt syfte, föreskrifter och skötselplan. Skärgårdsstiftelsen förvaltar reservatet.

På Gällnö utgörs reservatets landområden av skogsmark och odlingslandskap med åker- och betesmarker. I ett av delområdena finns flera viktiga byggnader och anläggningar samlade. Här finns en handelsbod, en kombinerad rast- och informationsstuga, sopmaja och en allmän brygga. I anslutning till reservatet finns även ett vandrarhem.

Vissa delar av naturreservatet, framförallt naturhamnarna vid Västra Torsviken och Karklöfladen, är väl frekventerade av det rörliga friluftslivet. Andra delar av reservatet besöks mer sällan.

Inom reservatet finns iordningställda strövstigar, en båtluffarled, sopmajor och hävdade gräsytor som regelbundet används av den besökande allmänheten. Området har ännu karaktären av ålderdomlig, brukad skärgårdsmiljö. Delar av reservatet präglas av äldre gran- och tallskogar.

Skogen brukas på ett naturvårdsinriktat sätt med återkommande plockhuggningar och röjningsinsatser. Detta sätt att nyttja skogen har under lång tid präglat brukandet i skärgården. Inom vissa partier, där terrängen är kuperad, är skogen huvudsakligen lämnad för fri utveckling. Norrviken, på östra sidan om Brännholmen, är ett opåverkat vattenområde som har mycket höga värden. Andra större vattenområden som ingår i reservatet är västra delen av Östra Torsviken.

Ändamålet med reservatet är att skydda ett område på grund av dess betydelse för kännedomen om landets natur, dess skönhet och dess betydelse för allmänhetens friluftsliv.

Riksintresse kulturmiljövård

Gällnö är av riksintresse för kulturmiljövården i Stockholms län enligt 3 kap 6 § miljöbalken.

Ön motiveras som riksintresse med att området uppvisar en skärgårdsmiljö som demonstrerar den mångsidiga ekonomi som uppstått som en följd av mellanskärgårdens speciella topografiska förutsättningar, samt de bosättningsmönster och levnadsförhållanden detta skapat alltsedan medeltiden. (Bruksmiljö, Sommarnöjesmiljö, Fritidshusområde).

Fornlämningar och lämningar

På Gällnö finns ett antal kulturhistoriska lämningar. Lämningarna är inventerade av Riksantikvarieämbetet och i vissa fall av Statens maritima museer. Lämningarna utgörs av platser med tradition, så som exempelvis plats där ryssar ska ha hängts efter 1719 års rysshärjningar.

På ön finns även fornlämningar. En bevarad fornlämning är den gamla väl bevarade ryssugnen från tiden då ryssarna härjade i Stockholms skärgård. En annan är den gamla bevarade tallen som enligt källa ska ha fungerat som gömställe för befolkningen under tiden då ryssarna härjade ön. På Gällnö finns också en fartygs/båtlämning som består av en fartygsbotten som ligger på 0,5 meters djup. Vraket är ca 10 meter långt (status 1986).

Vatten, avlopp och avfall

Det är enskilda brunnar som försörjer ön med dricksvatten och ingen tillståndsplikt råder för att borra egna brunnar. Likt flera andra delar i Värmdö saknas kommunalt avlopp. I stället finns enskilda reningsverk vilka det råder tillståndsplikt för, tillstånd krävs för att inrätta en avloppsanläggning, ansluta en vattentoalett till en befintlig anläggning och för att ändra på en anläggning som redan finns.

Sopsortering saknas och sophämtning finns endast sommartid. Fastboende kör sopor till Söderby under vintertid då det även finns möjlighet att lämna vanliga sopor i Sollenkroka och Boda. Värmdö kommun har en grovsopfärja som trafikerar skärgården under sommartid. Färjan besöker öar som inte har permanent återvinningscentral och har en tidtabell som omfattar mitten av juni till mitten av augusti.

Offentlig torrtoalett med sopbod finns vid Hemfladen, Torsviken och på Brännholmen. Färskvatten finns i Hemfladen och Torsviken.

Strandskydd

Stora delar av Gällnö omfattas av utvidgat strandskydd. Övriga delar omfattas av det generellt strandskydd eller så är de detaljplanelagda. Det generella strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd och det utvidgade omfattar land- och vattenområdet intill 300 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och långsiktigt bevara goda livsmiljöer för växt- och djurlivet på land och i vatten. Allmänhetens tillgång till stränderna är av stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Övergången mellan land och vatten är också betydelsefull för en rad olika livsmiljöer som många arter är beroende av. Vissa bottnar kan exempelvis vara värdefulla miljöer som lek- och uppväxtområden för fiskar och andra organismer.

Marinbiologi

Gällnö och dess närliggande holmar har flera grundområden och ett par skyddade grunda vikar så som Krokafladen, Kolfatet, Karklöfladen, Byviken, Södermarsviken, Hemfladen och Hemviken. De grunda och våg och vindskyddande områdena värms upp fortare på våren och det varma vattnet gynnar bland annat reproduktionen av abborre och gädda. I grundområden finns de bästa förutsättningarna för undervattensvegetation där det ringa djupet möjliggör att solljuset tränger ner till botten. Vegetationen bildar uppväxtmiljöer för fiskar och andra vattenlevande djur och möjliggör till exempel att abborren kan sätta fast sina ägg på blad. Skyddade vikar ger en speciell vegetation som är känslig för vågsvall och störningar så som muddring och bryggor. I mer vågexponerade områden med hårdbotten kan det finnas blåstång som också är av stort värde för växter och djur. Gällnös stränder är för mesta dels grunda.

De grunda skyddade vikarna är viktiga för fiskereproduktionen både lokalt och regionalt, då sådana lokaler är utsatta för en allt hårdare påverkan från mänskliga aktiviteter i hela mellanskärgården. Aktiviteter så som muddring, båttrafik och bryggor kombinerat med övergödning och grumligt vatten gör det svårt för livet under ytan. När Inre Krokafladen inventerades 2001 var det grumligt i vattnet troligtvis på grund av muddring. Kanaler som muddras för att tillåta båttrafik försämrar miljön då störningar i form av båttrafik hindrar känslig vegetation från att få fäste. Vattenomsättningen ändras och vattnet riskerar att bli kallare och med landhöjningen riskerar instängda grundområden helt att torka ut då ingen tröskel finns kvar som håller kvar vattnet som kommer från land.

I BALANCE (Baltic Sea Management – Nature Conservation and Sustainable Development of the Ecosystem through Spatial Planning) har organisationer, myndigheter, forskare med flera samverkat i syfte att ta fram verktyg för ett långsiktigt hållbart nyttjande och förvaltning av fiskbestånd i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

Data som presenteras i kartorna nedan över uppväxt- och lekområden för fisk är tagen från BALANCE-modellen. Utfallet från modellen visar att Stockholms skärgård har mycket goda grundläggande förutsättningar för rekrytering av abborre och gädda.

Variablerna som lagts in i modellen för att hitta lek- och uppväxtområden är djup, skitdjup och vågexponering. Modellens syfte är att visa fiskars rekrytering baserat på miljökrav för att se var i skärgården lek- och uppväxtområden kan finnas.