Allmänt om Ingmarsö

Ingmarsö är någon mil lång och ett par kilometer tvärsöver där ön är som bredast. Ön ligger i Stockholms mellersta skärgård och tillhör Österåkers kommun.

På Ingmarsö finns runt 140 bofasta och fördelningen mellan kvinnor och män är relativt jämn, andelen kvinnor är cirka 45-55 procent. Ungefär 3 500-4 000 fritidsboende och 20 000 turister besöker ön varje år. Det finns runt 245 fritidshus och marken ägs till störst del av privatpersoner.

Karta över Ingmarsö och kringliggande öar. FÖRSTORA BILD

Förr i tiden

Ingmarsö befolkades troligen redan på medeltiden. Det äldsta kända dokument som nämner en gård på ”Ingemarsöö” är från 1476. Runt år 1540 fanns det cirka 25 personer på ön som hade fyra gårdar – Norrgården, Södergården, Västergården och Nästegård. På 1600-talet när indelningsverket infördes skulle bönderna på öarna hålla båtsmännen med torp och år 1694 fick Ingmarsö sin första båtsman. Båtsmanstorpet finns kvar på ön än idag.

År 1800 bodde 40 personer på ön och befolkningen fortsatte att växa under 1800-talet. En stor del av slåtterängarna odlades upp för att föda de ökade antalet bofasta. Huvudnäringar var fiske och jordbruk.Skolundervisningen startade år 1867 och ett tiotal år senare hade befolkningen ökat till133 bofasta.Flertalet var småbönder och fiskare men bland de bofasta fanns även skeppare, timmerman, snickare, smed och lärare.

Stockholm växte i snabb takt och båtar från skärgården fraktade material till staden, till exempel ved, sand, tegel och strömming. År 1887 startade den första affären och i början på 1900-talet började sommargäster komma ut till Ingmarsö och kringliggande öar. En del hyrde in sig hos skärgårdsborna och andra byggde egna stugor. Omkring samma tid infördes växeljordburk (odling av säd som växlas med slåttervall) och så bedrivs jordbruken än idag.