Allmänt om Möja skärgård

I Möjaskärgården bor cirka 260 personer bofast, varav cirka 220 av dem på Möja. Ungefär 15 000 turister besöker Möja varje år och i området finns det runt 1 000 hushåll med fritidsbor. Marken ägs till största del av privatpersoner. Där utöver ägs naturreservatet på Möja av Skärgårdsstiftelsen och kommunen äger ett mindre markområde. Trafikverket äger tre av sex ångbåtsbryggor, resterande ägs av bryggföreningar.

Området Möjaskärgården med bofast befolkning består av Möja, Södermöja, norra- och södra Stavudda, Korsö, Granholmen, Västra Delsholmen, Söderholm, Kasholmen, Träskö-Gåln och Ytterö. I området finns fler öar utan bofast befolkning.

Karta över Möjaskärgården. FÖRSTORA BILD

Förr i tiden

Den bofasta befolkningen har funnits på Möja sedan vikingatiden, under 1200-talet kallades Möja för Myghi. I en jordebok från 1543 går det att läsa att det samma år fanns elva gårdar fördelat på byarna Berg, Löka, Ramsmora, Långvik på Möja samt på ön Södermöja. I början av 1700-talet bränndes Möja, som många andra öar i Stockholms skärgård, av rysshärjningarna. Kapellet i Berg var den enda byggnad som klarade sig men även det revs några år senare och byggdes upp igen på nuvarande plats. Dess nuvarande utseende fick kyrkan på 1800-talet.

Många av öarna utanför huvudön Möja användes som byarnas utmarker, det vill säga för bete och ängsbruk. På vissa öar fanns jordgubbsodlingar.

Den första ångbåtsförbindlisen till Stockholm upprättades 1903 vilket kom att bli ett viktigt år för Möja. Produkter fraktades snabbt in till Stockholm för försäljning och sommargästerna började upptäcka ön.