Natur och vatten

På Runmarö finns mycket vacker och omväxlande natur och ön har hela nio artrika insjöar, som ofta benämns träsk. Ett av dessa är trolska Silverträsk som omnämnts av Strindberg. Inom områdets strandområden har ett stort antal fynd av rödlistade arter gjorts. Uppeby-, Nore- och Viträsket samt Kasviken är i kommunens översiktsplan utpekade som ekologiskt särskilt känsliga områden. Flera av sjöarna är närings­fattiga och har klart vatten. Mellan Viträsket och Kasviken ligger myren Purren, som i den nationella våtmarks­inventeringen bedömts ha mycket högt natur­värde. Purren finns med i Naturvårdsverkets myrskyddsplan över våtmarks­områden som avses få ett långsiktigt skydd senast år 2015.

Nära Kasviken förekommer berggrund av urkalksten och Skogsstyrelsen har utpekat nyckelbiotoper; till exempel en barrnaturskog och en alsumpskog. Väster om Viträsket finns betesmarker med höga värden enligt Jordbruksverkets ängs- och betesmarksinventering. Här rör det sig om en stor, talldominerad och mycket örtrik betad skog. Nära Silverträsket finns en nyckelbiotop i form av en bland­sumpskog med rikligt med död ved. De nämnda sjöarna ingår i ett större område på östra Runmarö som kommunen i sin översiktsplan utpekat som en lokal grön värdekärna.

Naturreservat

På Runmarö finns inget naturreservat men Munkö som ligger nedanför Runmarö innefattas av naturreservat. Syftet med området är att bibehålla områdets värdefulla växt- och djurvärld i en särpräglad skärgårdsnatur och skärgårdslandskap samt att säkra allmänhetens friluftsliv. Inom områdena finns speciell natur med urkalksten, orkidéarter, gammal naturskog, myrmarker, dalgångar, gamla betesmarker, örtflora, holmar- och skär, rikt fågelliv, friluftsmöjligheter samt fina naturhamnar.

Riksintresse friluftsliv, kulturmiljövård och naturvård

Den sydöstra delen av Runmarö och öarna söder därom omfattas av ett område av riksintresse för friluftsliv (Stockholms skärgård, yttre delen). Ytterskärgården intar som helhet en särställning i länets natur. Det största värdet för friluftslivet ligger i den goda tillgången på naturhamnar och de mycket höga naturvärdena. Ytterskärgårdens mosaik av öar, kobbar och skär ger praktiskt taget outtömliga möjligheter för båtlivet, men även för fiske, kanoting och naturstudier.

Stora delar av värdet för friluftslivet ligger i att kunna finna ”orörd” natur utan särskilda friluftsanläggningar. Samma delar omfattas även av ett område av riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § MB (Stockholms skärgård; Sandhamn – Runmarö – Biskopsö). Området har utomordentligt stora naturvärden och det finns goda möjligheter till friluftsliv som exempelvis båtsport och fiske. Växt- och djurlivet är i flera avseenden mycket intressant och många företeelser är i globalt perspektiv unika.

Sjöarna och hela den östra delen av Runmarö har dokumenterat höga naturvärden och stora delar av Runmarö omfattas av riksintresse för naturvård. Östra Runmarö är främst barrskogsklätt, till övervägande del med tall, men det finns också lövskog. Berggrunden består av urkalksten vilket är en viktig anledning till att ön är ett av länets floristiskt rikaste områden. Ingen annan plats i landet kan uppvisa så många arter på ett så begränsat område.

Områdena kring Uppebyträsket och Noreträsket samt strandsträckan en bit norr om Nore omfattas också av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB. De två skärgårdsbyarna visar landhöjningens effekter för bebyggelse­mönstret. Vid Nore finns också spår efter den äldre kalkhanteringen. Det är ett tidigt industriminne och en sällsynt näring i Stockholms skärgård. Norr om Nore finns en kalkbarrskog med sådana värden att den utgör en nyckelbiotop.

Liksom kring sjöarna finns inom övriga aktuella strandsträckor på Runmarö gott om stigar. De nordligare strandpartierna är delar av den lokala gröna värdekärnan. Ön har som helhet höga värden för friluftslivet och speciellt de nordöstra delarna har vackra stränder. Vid Byholmen finns en våtmark, Bredvarpen, som enligt kommunen är ett ekologiskt särskilt känsligt område. Grundområdet i anslutning till Bredvarpen, samt Hagrellsbukten längre norrut vid Långviken, är skyddsvärda, enligt översiktsplanen.

Viktiga områden för friluftslivet på den södra delen av Runmarö är exempelvis Jerkers udde, väster om Södersunda, med badmöjligheter och Telegrafberget, sydost om Solberga, som är ett utsiktsberg. Väster om Telegrafberget finns skogs­betesmarker med sådana särskilda värden att de berättigar till miljöersättning.

Fornlämningar och lämningar

På Runmarö finns flera kulturhistoriska lämningar. Lämningarna är inventerade av Riksantikvarieämbetet och i vissa fall av Statens maritima museer. Lämningarna återfinns på flera platser på ön och består exempelvis av bevarade gruvhål, husgrunder, stenbrott, en begravningsplats och en gammal ryssugn. I vattnen kring Runmarö finns även registrerade fartygs- och båtlämningar.

Vatten, avlopp och avfall

Det är enskilda brunnar som försörjer ön med dricksvatten och det råder ingen tillståndsplikt för att borra egna brunnar. Likt flera andra delar i Värmdö saknas kommunalt avlopp. På Runmarö finns i stället enskilda reningsverk vilka det råder tillståndsplikt för, tillstånd krävs för att inrätta en avloppsanläggning (WC och/eller BDT), ansluta en vattentoalett till en befintlig anläggning och vanligtvis för att ändra på en anläggning som redan finns.

På Runmarö finns sopsorteringsmöjligheter vid återvinningsstationen en bit upp från Styrsviks brygga. Stationen är öppen en dag i veckan från vår till höst och första lördagen i månaden under vintertid. Tidigare fanns det även ett återbruk vid återvinningsstationen. Hushållssopor hämtas vid bostadshusen och i små sophus som finns i vissa byar.

Strandskydd

Runmarö omfattas både av generellt och utvidgat strandskydd. Framförallt östra sidan omfattas av utvidgat strandskydd. Andra delar av ön omfattas av generellt strandskydd eller detaljplaner.

Det generella strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd och det utvidgade omfattar land- och vattenområdet intill 300 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och långsiktigt bevara goda livsmiljöer för växt- och djurlivet på land och i vatten. Allmänhetens tillgång till stränderna är av stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Övergången mellan land och vatten är också betydelsefull för en rad olika livsmiljöer som många arter är beroende av. Vissa bottnar kan exempelvis vara värdefulla miljöer som lek- och uppväxtområden för fiskar och andra organismer.

Marinbiologi

Runmarö har flera viktiga grunda havsvikar. De grunda och våg och vindskyddande områdena värms upp fortare på våren och det varma vattnet gynnar bland annat reproduktionen av abborre och gädda. I grundområden finns de bästa förutsättningarna för undervattensvegetation där det ringa djupet möjliggör att solljuset tränger ner till botten. Vegetationen bildar uppväxtmiljöer för fiskar och andra vattenlevande djur och möjliggör för till exempel att abborren kan sätta fast sina ägg på blad. Skyddade vikar ger en speciell vegetation som är känslig för vågsvall och störningar så som muddring och bryggor. I mer vågexponerade områden med hårdbotten växer ofta blåstång som är av stort värde för växter och djur.

Värmdö kommun har pekat ut Fladen nordöst om Storholmen som extra skyddsvärd och flera vikar är avsnörda och skyddade så som Långvik vid norra ön och Långvik vid södra ön, Sandvik, Kilaviken, vikarna innanför och runt Ängsholmen, Runö och Koholmen vid södra Runmarö och Norrviken på Storön.

Data som presenteras i kartorna över uppväxt- och lekområden för fisk är tagen från BALANCE-modellen. Utfallet från modellen visar att Stockholms skärgård har mycket goda grundläggande förutsättningar för rekrytering av abborre och gädda.

I BALANCE (Baltic sea management – Nature Conservation and sustainable development of the Ecosystem through spatial planning) har organisationer, myndigheter, forskare med flera samverkat i syfte att ta fram verktyg för ett långsiktigt hållbart nyttjande och förvaltning av fiskbestånd i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

Variablerna som lagts in i modellen för att hitta lek- och uppväxtområden är djup, siktdjup och vågexponering. Modellens syfte är att visa fiskars rekrytering baserat på miljökrav för att se var i skärgården lek- och uppväxtområden kan finnas.