Allmänt om Tjockö skärgård

Tjockö ligger i Stockholms norra skärgård och tillhör Norrtälje kommun. Ön är cirka två kilometer bred och fem kilometer lång. Närmaste plats på fastlandet är replipunkten Räfsnäs och båtresan därifrån till Tjockö Ångbåtsbrygga tar endast fem minuter. På ön bor runt 40 bofasta, varav majoriteten är män, mindre än 35 procent av de bofasta är kvinnor. Under sommaren ökar dock antalet på ön markant, då många fritidsboende kommer ut till sina stugor. En uppskattad siffra på antalet sommarboende är 400 personer.

Förutom hemön Tjockö omfattar Tjockö skärgård en stor del av Stockholms norra skärgård, från Tjockö i väster till de yttersta skären utanför Söderarm i öster, från Gisslingö i norr till Sunnkobbarna i söder. Ön Enskär, norr om Tjockö ingår inte i Tjockö skärgård enligt denna definition, men kan i många sammanhang anses hänga ihop med Tjockö. Öar med bofast befolkning i Tjockö skärgård är Tjockö, Fejan (åtta bofasta och cirka sextio sommarboende), Söderarm (två bofasta), Markobben innanför Stockholmen (två bofasta), Lidö (två bofasta?) samt Enskär (sju bofasta och cirka 20 sommarboende).

Marken på Tjockö ägs till stor del av ättlingar till fiskare, bönder, lotsar och fyrvaktare på Tjockö och är relativt fri från sommarstugebebyggelse, i jämförelse med många andra skärgårdsöar. På Tjockö finns omkring 79 fritidshus (med fritidshus avses byggnad klassad som småhus, där det saknas folkbokförd befolkning). Norrtälje kommun äger ett ”hemman” på vars mark butiken, krogen och fotbollsplanen ligger, samt en del obebyggd mark på Tjockö och några andra öar. Fejan ägs till 1/3-del av Fortifikationsverket och Skärgårdsstiftelsen och även Lidö ägs av samma markägare.

Förr i tiden

Till Tjockö kom bofast befolkning troligen första gången på 1550-talet. Ön är en gammal fiske- och lotsby med många fina hamnar. Vid slutet av 1500-talet fanns bondefiskare, lotsar och skeppare bland öborna och fiske och sälfångst betydde mycket för försörjningen.

I likhet med många andra öar i Stockholms skärgård brände ryssarna ner Tjockö 1719. Under 1800-talet hade Tjockö som störst befolkning med 167 personer boendes på ön år 1840. Under denna tid var sjöfarten något av en huvudnäring och många segelskutor byggdes och hade hemmahamn här. Bebyggelsen ökade även under denna tid. Bland annat invigdes Tjockö missionshus 1866. Missionshuset står kvar än i dag, men är numera ett fritidshus.

Vid laga skiftet 1856 ändrades strukturen på Tjockö. Tidigare bodde alla på huvudön Tjockö och marken brukades gemensamt, men de boende hade olika ägarandelar. Vid skiftet fördelades marken ut efter de olika familjernas andelar. Tre familjer (hemman) flyttades till Fejan och ett hemman utlokaliserades till Stockholmen, nordost om Tjockö. Till skillnad från andra skärgårdssamhällen skiftades också ytterskärgården ut på de olika hemmanen och därför ägs dessa skär individuellt av hemmansägarna på Tjockö.

I slutet på 1800-talet köpte staten ett hemman på Fejan och anlade där en karantänstation. Senare har anläggningarna utnyttjats som seglarläger åt Sjövärnskåren och nu finns där vandrarhem och en krog, som är under återuppbyggnad efter en brand 2015.

Under 30- och 40-talet bedrevs pensionatsverksamhet på norra sidan av Tjockö. Tjockö har besökts av ett flertal författare och konstnärer genom åren. Bland annat var författaren Ivar Lo-Johansson inkallad på Tjockö under andra världskriget. En tid som han skildrar i böckerna Soldaten (1959) och Frihet (1985). Konstnären John Bauer spenderade även tid på Tjockö under 1900-talet och målade då ett av sina mest kända verk, Sagoprinsessan.